The Ullis

Det är så otroligt inne att man ska vara någon idag. Att man ska göra något, att man ska sticka ut, vara speciell, köra sin egen grej och se framåt. Att man inte ska klaga eller gnälla utan ha tusen järn i elden samtidigt. *ByGgA SiTt VaRuMäRkE*. Folk bloggar och tjänar multum och startar upp företag och har sig, Blondinbella m.fl. Det är också dessa sidor vi visar upp av oss själva många gånger, på t.ex. Facebook, twitter eller i bloggar, bilden av att vi är lite mer än bara människor, lite snyggare, godare och roligare och alla är så sjukt lyckliga så man spyr och älskar allt och alla. Men det finns en del statistik som visar att psykisk ohälsa ökar bland befolkningen och speciellt hos ungdomar läste jag i nån tidning nyss. Det är inte så konstigt, när samhället hela tiden talar om för oss att vi inte duger som vi är. Vi måste helt enkelt vara lika superduper bäst och så där äckligt lyckliga som alla andra skriver att dom är. I själva verket vet vi ju innerst inne att alla har en pissig dag där emellan, annars går dom på droger eller nåt annat konstigt.

Jag är i alla fall jag. Jag har en skitdag idag, gör ingenting vettigt, sitter mest här och har ångest över allt jag inte har gjort och det tänker jag fortsätta med. Jag har flottigt hår och fula rufsiga flätor och känner mig ensam och osocial. Dessutom är jag kort och halvotrevlig i telefonen om ni av nån konstig anledning skulle vilja ringa. Jag skulle ha bakat, tvättat en massa, motionerat hundstackaren, städat, målat och säkert en miljard andra saker men jag tänker inte göra nåt. Jag ska ta några mackor och snabbrasta lillfis på grusvägen här utanför. Sen ska jag fortsätta att sitta här på mina celluliter och glo på datorn.

Ha det gött! ;)

//U