Inspiration
Jag har just varit inne och läst hos min vän Sandra och fick sån sjuk inspiration till att göra en massa saker helt plötsligt, träna en massa, börja springa milen igen, laga nyttig mat, baka, sticka, blogga och göra en ny blogg-design... Ojojoj vi får väl se om det blir nåt av... Jag är specialist på att tänka så och sen blir det inte nåt av i alla fall.
I nästan två veckors tid har iaf min hjärna varit upptagen med att tänka på Ivan. Ivan är en busig puli-vovve som försvann från sin matte på en liten skogspromenad några km utanför Kristinehamn. Han blev sen påkörd av nån och när polisen skulle ta hand om honom var dom väl inte supersmarta direkt, dom kastade en jacka över honom och sen jagade dom honom, sprang och gick, i 3 km. Inte konstigt att han blev förvirrad.
Sen har han sprungit runt i skog och mark som en skugga i 11 dygn. Vi har spårat, suttit på pass och sprungit runt i skogen ett helt gäng som besatta för att hjälpa Ivans matte och husse. Dom har varit totalt utmattade och ledsna för att den lilla odågan inte behagade komma nära. En grupp på facebook, Hitta Ivan, skapades och fick på ganska kort tid 1044 medlemmar. Massor med fina människor ställde upp och hjälpte till. Det läskiga var ju att platsen där han sågs och höll till mest var så nära Rv 26 som är ganska tungt trafikerad och speciellt så här vid påsk när alla fjällsemestrar.
I tisdags satt jag på ett stort kalhygge, där han hade setts några gånger, från kl 8 på morgonen. Ivans husse dök upp efter några timmar, vi pratade och jag skulle precis dra hem strax före 12 när jag såg en svart rastafari-kille glida in över hygget. Husse försökte prata med honom och han gick mot honom när han plötsligt ändrade sig och vände bortåt igen. 40 m ifrån och kunde inte få tag på honom, så nära men ändå så långt borta.
Sen har han synts några gånger till efter det men ingen har kunnat få tag på honom. I fredags var alla överlyckliga för att det kom snö, spårsnö, så skulle vi kanske kunna se vart han höll till och fånga in honom på nåt vis. Inte ett spår såg nån, han var som bortblåst.
Igår hade husse gått till hygget igen, då hade han sett Ivan käka av maten dom hade lagt ut, han hade smygit fram och hunden hade blivit glad för att träffa husse igen. Han hade kopplat honom och burit honom ända till bilen. Det hade verkat som att han hade fått nog av friluftslivet bara.
Nu är han precis som vanligt, bara lite mer tandlös och tovigare.
Perfekt påskpresent :)
Vilken uppslutning av fina människor som har hjälpt till, helt otroligt. Folk har passat vid vägen så han inte skulle gå över och bli överkörd. Andra har suttit på pass och väntat i otaliga timmar och mitt när ett gäng satt där så kom en man med goa hamburgare som han delade ut. Andra har organiserat och planerat vart vi skulle söka av. Folk har verkligen slitit sitt hår för Ivan...
Vad ska "Hitta-Ivan-gruppen" göra nu? ;)
I helgen har min bror med familj varit här, det var jättetrevligt! Johan har ju i vanlig ordning nåt vad med brodern, nåt som hade med träning att göra. Dom dårarna, Soffe, brodern o Johan, sprang över 1,3 mil! Det var naturligtvis tävling såg jag ju när dom kom tillbaka in på upploppet. Min bror vann, han skulle nog hellre dö på kuppen än förlora.
Vi har ju självklart käkat gott och sjuka mängder med godis blev det. Jag hade köpt massor, påskägg och lösgodis och det hade dom med så vi drunknade i godis!
Nu blir det iaf frukost med lite kokta ägg!
//U
