Krulltott med ont i örat
Härom dagen var jag till veterinären med bruna faran... Han har haft ont i örat sen vi var hos morsan o farsan. Jag har droppat med Surolan-droppar men dom tog slut innan det var över så skiten tog fart igen. Inte blev det väl bättre för att dåren såg ett spännande skräp i dammen och tog ett superhjältehopp så att han dök i med hela huvudet under vattnet härom dagen.
Vi susade i alla fall till veterinären för att få lite medicin. Vi hade tid kl 15 men fick vänta 40 min på ett rum innan nån veterinär ens dök upp. Jag sa direkt när hon kom in precis alla symptom som jag hade märkt, han var lite röd i halsen och kraxig, röd i höger öra och luktade lite svamp, skriker om nån råkar ta i närheten av örat, allmänt lite småhängig för att vara Trazzel. Hon tittade pyttelite och sa att hon såg samma sak men ville ge honom lugnande för att kunna kolla längre ner och ta lite prover.
Jag ställde på henne hur mycket som helst, frågade en miljard frågor. Jag tyckte att det kändes lite onödigt att ge honom sedering när man ändå såg med blotta ögat saker som han ändå skulle få antibiotika för. Det är ju ändå en risk varje gång hunden sövs. Jag funderade på att gå till en annan veterinär men ville ju ha hjälp så fort som möjligt för att åtgärda problemet så han skulle slippa ha ont.
Hon ville kolla om det var en kronisk förändring eller om det var nytillkommet fastän jag sa att det inte hade varit mer än 1 ½-2 veckor. Men hon sa i princip att vi skulle få åka hem utan medicinering och komma tillbaka om det blev värre om vi inte gav honom lugnande. Så till slut gav jag med mig, vilket jag ångrade i efterhand, ungefär så fort hon stack honom.
Hon gav allmänt ett mesigt intryck, så sjukt försiktig. Jag tror att hon egentligen är rädd för hundar så det var därför hon inte ville kolla så noga när han var vaken. När hon stack honom oroade hon sig mest för att jag skulle bli biten när han gurglade lite för att han blev förbannad för att det gjorde ont. Vilket jag fullständigt struntade i, han väger faktiskt bara 5 kg!
Hade en dålig känsla så fort hon började prata om lugnande, men hon sa att det var ju bara lite lätt lugnande, han skulle ju inte sova helt... ja men eller hur...
Han däckade totalt efter 2 min, helt borta. Hon hade gått ut ur rummet, skulle komma tillbaka på 5 min men var fortfarande inte tillbaka efter 15 min. Då gick jag och hämtade henne för jag tyckte vi hade väntat tillräckligt.
Hon tog två remsor med gasbinda och satte i vardera käken och bad mig hålla fast eftersom dom kan faktiskt bitas även fast dom sover...
Hon såg inget mer än det jag redan hade sagt till henne.
Sen tog hon prover både från halsen och öronen som hon skulle gå och kika på i mikroskop, sen skulle hon komma tillbaka och väcka honom. Men hallå sa jag då, du får faktiskt ge honom uppvaknande-sprutan först!
Vanligtvis tar det 5-10 min tills hunden vaknar efter sprutan, men Trazzel hade fortfarande inte vaknat efter 45 min, han andades jättesällan och hade låg puls. Då fick jag ruska i honom och prata med honom och hålla i honom för att han skulle hålla värmen, veterinären skakade också i honom och sa att jag måste prata med honom massor. Då började han precis lyfta på huvudet lite. Sen fick jag tvinga honom att gå lite för att kvickna till.
Han klarade knappt det, helt borta. Men hon skickade hem oss ändå.
Väl hemma så klarade han inte att gå in, jag fick bära honom.
Sen rasade han fullkomligt ihop i en hög på köksgolvet. Jag fick lägga honom på en bädd där han sov supertungt flera timmar, andades tunga tunga suckar och väldigt sällan och hade låg puls igen och kändes superkall. Jag fick ha honom i knät nästan hela tiden och värma honom. Vid 20-tiden tänkte jag ringa veterinären eftersom han fortfarande var som en döing men efter en stund började jag få honom till att kvickna till lite mer. Jag vågade knappt somna sen på natten eftersom jag ville ha koll på honom. Han fick ligga brevid mig på husses plats...
Morgonen efter var han också helt groggy och vinglig, men glad i alla fall och vaken.
Mailade med hans uppfödare, Gunilla, och fick veta att hans mor hade nästan dött p.g.a. samma sak två månader tidigare!
Ingen mer sedering för krulltott om det inte är livsnödvändigt!
//U
Vi susade i alla fall till veterinären för att få lite medicin. Vi hade tid kl 15 men fick vänta 40 min på ett rum innan nån veterinär ens dök upp. Jag sa direkt när hon kom in precis alla symptom som jag hade märkt, han var lite röd i halsen och kraxig, röd i höger öra och luktade lite svamp, skriker om nån råkar ta i närheten av örat, allmänt lite småhängig för att vara Trazzel. Hon tittade pyttelite och sa att hon såg samma sak men ville ge honom lugnande för att kunna kolla längre ner och ta lite prover.
Jag ställde på henne hur mycket som helst, frågade en miljard frågor. Jag tyckte att det kändes lite onödigt att ge honom sedering när man ändå såg med blotta ögat saker som han ändå skulle få antibiotika för. Det är ju ändå en risk varje gång hunden sövs. Jag funderade på att gå till en annan veterinär men ville ju ha hjälp så fort som möjligt för att åtgärda problemet så han skulle slippa ha ont.
Hon ville kolla om det var en kronisk förändring eller om det var nytillkommet fastän jag sa att det inte hade varit mer än 1 ½-2 veckor. Men hon sa i princip att vi skulle få åka hem utan medicinering och komma tillbaka om det blev värre om vi inte gav honom lugnande. Så till slut gav jag med mig, vilket jag ångrade i efterhand, ungefär så fort hon stack honom.
Hon gav allmänt ett mesigt intryck, så sjukt försiktig. Jag tror att hon egentligen är rädd för hundar så det var därför hon inte ville kolla så noga när han var vaken. När hon stack honom oroade hon sig mest för att jag skulle bli biten när han gurglade lite för att han blev förbannad för att det gjorde ont. Vilket jag fullständigt struntade i, han väger faktiskt bara 5 kg!
Hade en dålig känsla så fort hon började prata om lugnande, men hon sa att det var ju bara lite lätt lugnande, han skulle ju inte sova helt... ja men eller hur...
Han däckade totalt efter 2 min, helt borta. Hon hade gått ut ur rummet, skulle komma tillbaka på 5 min men var fortfarande inte tillbaka efter 15 min. Då gick jag och hämtade henne för jag tyckte vi hade väntat tillräckligt.
Hon tog två remsor med gasbinda och satte i vardera käken och bad mig hålla fast eftersom dom kan faktiskt bitas även fast dom sover...
Hon såg inget mer än det jag redan hade sagt till henne.
Sen tog hon prover både från halsen och öronen som hon skulle gå och kika på i mikroskop, sen skulle hon komma tillbaka och väcka honom. Men hallå sa jag då, du får faktiskt ge honom uppvaknande-sprutan först!
Vanligtvis tar det 5-10 min tills hunden vaknar efter sprutan, men Trazzel hade fortfarande inte vaknat efter 45 min, han andades jättesällan och hade låg puls. Då fick jag ruska i honom och prata med honom och hålla i honom för att han skulle hålla värmen, veterinären skakade också i honom och sa att jag måste prata med honom massor. Då började han precis lyfta på huvudet lite. Sen fick jag tvinga honom att gå lite för att kvickna till.
Han klarade knappt det, helt borta. Men hon skickade hem oss ändå.
Väl hemma så klarade han inte att gå in, jag fick bära honom.
Sen rasade han fullkomligt ihop i en hög på köksgolvet. Jag fick lägga honom på en bädd där han sov supertungt flera timmar, andades tunga tunga suckar och väldigt sällan och hade låg puls igen och kändes superkall. Jag fick ha honom i knät nästan hela tiden och värma honom. Vid 20-tiden tänkte jag ringa veterinären eftersom han fortfarande var som en döing men efter en stund började jag få honom till att kvickna till lite mer. Jag vågade knappt somna sen på natten eftersom jag ville ha koll på honom. Han fick ligga brevid mig på husses plats...
Morgonen efter var han också helt groggy och vinglig, men glad i alla fall och vaken.
Mailade med hans uppfödare, Gunilla, och fick veta att hans mor hade nästan dött p.g.a. samma sak två månader tidigare!
Ingen mer sedering för krulltott om det inte är livsnödvändigt!
//U
Kommentarer
Trackback
